Efter ytterligare 20 minuters spel föll hon ihop igen och fick bäras ut från plan. Det fick många att bli oroliga inte minst med tanke på det stundande VM-slutspelet.
Hur känns det nu Amanda?
– Jo, tack, det känns bra. I början, strax efter det som hände var det ganska jobbigt , förstås, men nu finns det inget kvar av detta. Nej, jag trodde aldrig att mitt VM–deltagande skulle vara i fara. Jag är helt återställd och den fysiska formen är så bra den kan bli.
Vad säger du om ditt landslag?
– Det är inte direkt några obekanta ansikten, jag har spelat med de flesta av tjejerna förut. Men det ska bli spännande att se vad vi kan ställa till med.i VM–et.
Tror du att du får mycket speltid?
– Hoppas kan man alltid göra. Det beror nog på vad som händer under turneringens gång.
Vad vet du om Sveriges motståndare i grundomgången?
– Egentligen ingenting om jag får vara ärlig. Har ingen aning om var de står, men det blir extra spännande eftersom det handlar om utomeuropeiska lag i alla de första matcherna. Jag ser fram emot att möta dem!
Forwarden Amanda Wegerman som matchvinnare – vad sägs om den bilden?
– Ja, det skulle inte vara dumt alls att få avgöra, men det finns så mycket som spelar in för att du ska lyckas fullt ut. Vi får väl se.
Vad smäller högst: En VM–medalj eller BK 30 kvar i Norrettan?
– Har man kommit så långt som till ett VM vill man förstås gå så långt som möjligt. Visst, en medalj skulle vara något stort och ett guld – det vore häftigt! Norrettan? Självklart ska vi kämpa på för att få en bra resa under resten av säsongen. Den egna klubben och allt omkring den är ändå det som är det mest viktiga.
Text: Ulf Ståhlberg
