Hur har det kunnat gå så illa i år?
– Jag tror att mycket kan sammanfattas i orden stukat självförtroende. Tänker på matchen i Supercupen mot Umeå när vi klart dominerade första halvlek och hade ledningen. Men det var som om vi inte trodde oss om att det skulle räcka hela vägen fram. Vi har kunnandet och förmågan i laget och det hade ”bara” behövts en liten medgång i de här tre seriematcherna för att det skulle lossnat och ge oss de segrar vi skulle ha tagit, förklarar Frida.
Har ni själva i laget och i föreningen byggt för stora förväntningar?
– Jag kan inte se att vi själva bidragit, men så klart har det pratats mycket om oss och det är väl inte negativt.
Började ni tvivla på er själva redan efter första förlusten mot Kopparbergs/Göteborg?
– Nej, det är ett så bra lag och poängförlust vore inte helt onormalt. Men det var värre i Falköping. Där kände vi att vi var det bättre laget och att det skulle avgöra till slut. Jag vill ändå säga att Falköping spelade klokt och hängivet efter sina resurser, men visst den förlusten sved ordentligt för oss alla i LFC.
LFC har drabbats av onormalt mycket skador på samma gång. Har det rubbat fokus på er målsättning, att ni grubblat på om ni tränat fel o s v?
– Alla har nog haft sina funderingar i mörka stunder, men vi kan nog inte skylla på något. Även i Umeå var jag med om att vissa perioder drabbades flera spelare av skador och blev borta.
Vad är det viktigaste just nu för er i laget när ni möter Djurgården borta på lördagen?
– Att hålla kvar den vinnarmentalitet vi har byggt upp, veta sina svagheter men också sina starka sidor, hitta tillbaka till spelet som gjorde oss till vinnare och tro på att vi klarar att hålla det hela matchen.
Text: Thorsten Frennstedt
