Medan ”Gugga” ska vakta målet har Avaldsnes även knutit Djurgårdens f d anfallare Mia Jalkerud till sig.
damfotboll.com har pratat med 27-åriga Gunnarsdottir som efter fyra år i Stockholm ska flytta till lilla Haugesund. Vi blickar både tillbaka och framåt.
Redan efter några omgångar i årets serie såg många Djurgården som en solklar kandidat för nedflyttning, inte minst när Vittsjö skrällde vecka efter vecka och samlade fler poäng än någon hade kunnat förutse. Varför gick det som det gick för Djurgården?
– Vårt lag var inte riktigt redo från början, säger ”Gugga”.
– Vi hade många långtidsskador och liten konkurrens. När vi äntligen kom igång var det för sent.
Djurgården som klubb hade heller inte förutsättningarna som krävdes i den här ligan, tyvärr.
Förstod inte det allvarliga läget
Detta blev redan ganska synligt under våren när många klubbar satsade och värvade nya spelare, både med och utan klar finansiering. Både AIK och Djurgården var dock mycket återhållsamma i rekryteringen av nya, främst av ekonomiska skäl. Spelarna i Djurgården verkade dock inte riktigt förstå hur allvarligt läget var, ett samtalsämne som dock väldigt ofta är tabubelagd i klubbar det går dåligt för. Gudbjörg Gunnarsdottir bekräftar detta när jag frågar hur det kändes att ligga där i botten av Damallsvenskan hela tiden.
– Jag var i något slags förnekelse eftersom jag hela tiden trodde att vi skulle fixa detta. Det var efter förlusten i näst sista matchen i Kristianstad som jag förstod att det var kört och det kändes riktigt, riktigt tufft. Jag har fortfarande inte helt kommit över att mitt lag åkte ur eftersom att jag brinner för Djurgården och hoppas verkligen att föreningen kan fixa förutsättningarna som behövs för att få laget upp igen.
En pådrivare
Kämpat har hon definitivt hela tiden för sitt lag. Den som sett ”Gugga” under någon eller några av årets matcher på Stockholms stadion har sett en isländsk lagkapten som aldrig ger sig och som försöker peppa sitt lag i 90 plus x minuter. Hennes röst ljuder hela tiden över den stora arenan. I det isländska landslaget är hon andramålvakt bakom en av världens bästa Thora Helgadottir.I många andra landslag runtom i världen som inte har en Helgadottir skulle 27-åringen vara nummer ett mellan stolparna. En plats i EM-truppen kan dock nästan bara den få som spelar på den högsta nivån – den nya Elitettan räcker inte.
Uppenbarligen fanns det en del klubbar som ville ha ”Gugga”. Sverige, Tyskland, Norge och Ryssland var möjliga destinationer innan beslutet fattades.
– I början ville jag bara spela i Sverige eftersom jag tror att Damallsvenskan och Bundesligan är de bästa just nu, säger Gudbjörg Gunnarsdottir.
– Jag tycker också jättemycket om Sverige som land och hoppas verkligen att jag kommer flytta tillbaka någon gång. Men faktum är att många klubbar i Damallsvenskan har drabbats av svåra ekonomiska problem och kan inte riktigt satsa på samma sett som tidigare och när jag hörde hur ambitiöst Avaldsnes var blev jag riktigt intresserad.
Heltidsproffs
I Avaldsnes blir ”Gugga” och nästan alla andra som spelar för klubben heltidsproffs med möjlighet att fokusera på fotbollen och inget annat. Trots att det är en liten ort så finns det en inomhushall där man kan träna under vintern. Efter ett år och ett NM-guld med LSK kvinner kommer Norges unga stjärnforward Cecilie Pedersen tillbaka till Avaldsnes. Dessutom har man skrivit kontrakt med en isländsk mittback från U23-landslaget.
Med affärsmannen Arne Utvik som en av klubbens viktigaste sponsorer kan Avaldsnes IL bli ytterligare en framgångssaga i damfotbollens historia som kännetecknas av att det finns en stark person som driver verksamheten framåt. Förutom Gunnarsdottir, Jalkerud och Pedersen kommer även amerikanska Katie Bethke från Bayer Leverkusen till lilla Avaldsnes.
Än vet ”Gugga” inte så mycket om norska ligan, hon är dock medveten om att det blir en omställning när hon ska flytta från Kristineberg i Stockholm, till Haugesund:
