Lotta Schelin & C:o hade punkterat Hammarbys drömmar om att hämta hem tre poäng på Valhalla i Göteborg mot Kopparbergs/Göteborg.
Det rullades in tre bollar till bakom Katarina Wicksell i Hammarbymålet innan domaren Lena Arwedahl blåste av matchen.
– Vi kom hit med tanken att vinna och få med oss tre poäng hem, sa Anders Bengtsson, tränare i Hammarby på presskonferensen efter matchen. Av detta blev det bara pannkaka och vi hade faktiskt inget att sätta emot.
– Jag vet hur ni känner er, vi åkte på en rejäl smäll själva för några dagar sedan i Örebro kontrade en mycket nöjd och glad Martin Pringle i Göteborg/Kopparberg FC.
För Kopparbergs/Göteborgs del var förlusten i Örebro raderad ur minnet. I dag gick man ut och spelade boll. Hela laget fungerade, passningarna gick dit de skulle och man tog löpningar för varandra och var alltid först på bollen. Detta med ett högt uppflyttat spel gjorde att Hammarbys tjejer kom av sig totalt och fick aldrig ordning på någonting.
Schelin, Farfa, Lindén och Andersson
Det var kvartetten som fick Hammarbyskutan i sank. Kantlöpstarka Emelie Farfa i toppform och Sofie Andersson riktigt på bettet gjorde att luckorna i mitten blev för stora för Hammarby att täcka upp och där inne fanns både ettriga Lotta Schelin och måltjuven Sara Lindén. Även Jenny Engwall, numera mittförsvarare, fanns med och styrde upp spelet briljant. Bakåt var hela fybackslinjen tät och resolut i sitt handlande vilket gjorde att Hammarbys anfall sällan kom över på Göteborgs planhalva mer än för att lämna över bollen till hemmalaget.
I Hammarby försökte Sara Johansson komma i läge efter några inspel av Jessica Landström men dessa rann mer eller mindre ut i sanden, förlåt plastgräset. Det blev en tung resa hem för Hammarbys trupp men i allt elände kan de trösta sig med att det hade faktiskt kunnat varit än värre. Med alla chanser som inte nådde ända fram så var det närmare till tvåsiffrigt för Göteborg/Kopparberg än det var till reducering för Hammarby.
Klart en av de bättre dammatcher jag skådat, och det är faktiskt ganska många.
Text: Bernt O´Johan
