Så länge de utländska spelarna tillför de svenska klubblagen någon kompetens är det bra. Därom råder nästan enighet. Men det borde märkas vid det här laget. De bästa anfallarna i Damallsvenskan är bevisligen inte svenskor. Marta, Lisa De Vanna och Manon Melis har utvecklats till ännu bättre fotbollsspelare än de var innan de förkovrades av duktiga svenska tränare.
Har urvalet till damlandslaget breddats och de svenska spelarna blivit märkbart bättre under tiden? Möjligen har de utländska taggat de svenska försvarsspelarna, men det var nog inte tanken. Uppenbarligen hade en bra grund hemifrån – eller var det bara talang?
Bättre förberedda än de svenska tjejer som slussas genom zonläger och distriktslag i Cup Kommunal till flicklandslag i olika åldrar kan de knappast ha blivit i sina hemländer.
De tre ovannämnda exemplen, Marta, Lisa och Manon har givetvis varit stjärnor i de första lagen de spelade i sina hemländer under flera år.
I Sverige utvecklas inga stjärnor/ledargestalter i sina moderklubbar innan de plockas till lag en eller två högre divisioner upp där de infogas i ett kollektiv och i bästa fall blir duktiga lagspelare. Vi får jämngoda lag men självklara ledargestalter får man fortsätta att leta efter.
På tisdagen ska förbundskapten Thomas Dennerby presentera landslagstruppen inför de båda EM-kvalmatcherna i Västerås och Trelleborg. Det är första landskamperna efter OS. Ett nytt avstamp står för dörren. Det finns numera aldrig tid att spela in ett nytt lag eftersom nya mästerskap står i kö efter varandra. Det kan man alltid hävda.
Analyserna efter OS är gjorda. Blir det någon förnyelse, vem får i så fall träda åt sidan och pekas ut som de som inte höll, eller var det bara på marginalen att OS-laget inte gick till final? Spänningen stiger.
FOTNOT: Sara Lindén, Kopparbergs/Göteborg, delad tvåa i skytteligan har aldrig spelat i damlandslaget.
