Det var en av de mest intensiva matcher mellan två klubblag på toppnivå som setts på länge, delvis gynnad av den relativt lilla planen.
För Umeås del får man gå tillbaka till finalerna när FFC Frankfurt var som bäst för att finna motsvarande klass på motstånd.
Arsenal och Umeå var två lag som närmast tog ut varandra på varje plats. Umeås spurt hade dock förtjänat att matchen gått till förlängning.
Inbytet av 16-åriga schweiziskan Ramona Bachman var nära att bli succé. Hon fick ersätta kinesiskan Ma Xiaoxu i mitten av andra halvlek och genast skapade hon Umeås bästa målchanser.
Först framspelningen till Hanna Ljungberg som för en gångs skull fick bollen rättvänd och drog iväg i kamp med Arsenal-backen Mary Phillip som hängde sig fast i Hannas arm. Ett fall för målchansutvisning som domare Nicole Petignat blundade för. Hanna fullföljde genombrottet och fick iväg ett bra skott som Emma Byrne i Arsenals mål räddade.
Nästa gång sköt Ramona stenhårt i stolpens insida. Bollen studsade i ansiktet på målvakten som omtöcknad föll bakåt över målinjen medan bollen tog vägen utanför stolpen.
Ytterligare ett par av Umeås bästa skott kom från Ramona som inte verkade tyngas av situationens allvar.
Marta sköt frisparkarna och hennes bästa i slutet av matchen tog i ribban. Marta utmanade och närmast provocerade sina motståndare med sin överlägsna teknik och fick också ta stryk.
Arsenal spelade med mycket hjärta. Ingen av spelarna har Martas teknik men det märktes att laget är bättre samspelt sedan ett antal år än Umeås med sina många nya och internationella kuggar.
Jayne Ludlow var en av de bästa.
Julie Fleeting och Rachel Yankee hade jämbördiga motståndare i Umeås backar Anna Paulson och Maria Bergkvist.
Text: Thorsten Frennstedt