Hammarby damfotboll startade för 40 år sen och det var bestämt sedan länge att detta skulle firas idag före och efter matchen mot ärkerivalen Djurgården. Utgångsläget var väldigt tydligt. Allt annat än en hemmaseger skulle bädda för ännu större problem för Hammarby.
Djurgården började matchen piggare och mer fokuserat. Sarah Michael visade att hon är en mycket rörlig forward och ett antal gånger var hon nära att bryta sig igenom hemmalagets backlinje. Snäppet vassare verkade cupfinalisterna. Rebecca Johnson som sprang mycket på mittfältet fick ett alltför bra skottläge i den 20:e matchminuten och gjorde sitt sjätte mål för säsongen – en med tanke på matchens gång inte överraskande ledning. Allt för ofta har Hammarby hamnat på sådana uppförsbackar och Djurgården lyckades suveränt ta med sig ledningen till halvtidsvilan.
Säkerligen hade Hammarby mer boll den sista kvarten, men man kunde inta hota isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir på allvar.
– Jag är vansinnigt trött nu, men glad förstås, sade Gudbjörg efter matchen till damfotboll.com.
– Jag spelade med Island mot Frankrike för en vecka sen och på resan till VM-kvalmatchen borta mot Estland i onsdags blev jag sjuk och tillbringade några dagar instängd på hotellrummet.
Som väntat satsade Hammarby mycket framåt i början av den andra halvleken, fick några hörnor och hade en stor chans att kvittera, men Gudbjörg räddade fint med en benparad. På andra sidan assisterade Rebecca Johnson Darcel Mollon som fick göra det avgörande 2-0 sjutton minuter före slutet.
– Vi var klart bättre idag, tycker Rebecca Johnson. Hammarby hade betydligt mer press på sig än vi och det syntes. Men vi säger inte att vi är borta från bottenstriden. Vi måste gå in i varje match med samma inställning och vilja ta tre poäng.
– Skottet som jag räddade med benet var nog deras största chans. Annars var det inte så många stora chanser för dem, säger Gudbjörg Gunnarsdottir och passar på att berömma mittbackarna Elin Cederroos och Onome Ebi som spelade mycket koncentrerat och höll tätt framför sin målvakt.
Text: Rainer Fussgänger
