– Det var väl bara att spela fotboll och göra det bra, svarade hon lekande lätt på frågan om hur Sverige kunde besegra USA.
I den förklaringen kunde Lotta Schelin också inkluderat en egen toppinsats.
Redan tidigt i matchen lyste det av spelglädje och ambition kring henne.
Att hon sprang ifrån Rachel Buehler och ordnade den första svenska kvalificerade målchansen efter åtta minuter var bara början. Hope Solo tvingades till en benparad för att hindra 27-åringen från Kållered.
För den amerikanska backlinjen var hon däremot ett ständigt, snabbfotat hot. Inte bara med egna skott, passningarna till Josefine Öqvist och Lisa Dahlkvist hade rätt adress och slog i precis rätt ögonblick.
Hon förarbetade dessutom förtjänstfullt till båda de svenska målet. När hon tagit sig förbi sin back efter en knapp kvart blev hon nedgjord bakifrån och domaren blåste för straff.
– Jag sticker i djupet, Lisa skjuter men bollen touchar en, sen sträcker jag fram foten och kommer före, sade Lotta Schelin om situationen precis före fällningen.
Som mållös i turneringen hade hon själv kunnat bli ett alternativ som straffläggare – men det var inte aktuellt.
– Både jag och Lisa står som straffskyttar men normalt sett om jag faller tar jag aldrig en straff. Jag var sugen men Lisa var också sugen.
– Hon har stenhård blick, hon bara kör.
Även i händelsen som föregick det andra svenska målet var Lotta Schelin den som ordnade en avblåsning med frispark i farligt läge.
Hon bidrog matchen igenom , med fart och en strålande blick för spelet. Det enda som fattades på segerkvällen var måhända ett eget mål.
På sluttampen frigjorde hon sig återigen från bevakningen, tog löpningen och skickade bollen mot och i mål. Den gången hindrades matchens lirare av en felaktigt höjd flagga för offside.
– Det är väl kul, jag känner att jag har flyt när det gäller mål, sade hon ironiskt.
Men någon tid på att älta lägger inte Lotta Schelin.
– Jag håller inte på och grämer mig, tillåter inte mig själv att göra det, det var därför jag kunde fortsätta och hålla en bra nivå.
