Lotta som fortfarande är installerad på hotell väntar annars på att hennes lägenhet skall bli klar.
Du har varit nere i ett par veckor nu och att bo på hotell brukar ju kännas skönt, ett tag, men i längden är det ingen höjdare. Hur har du det?
– Det funkar i väntan på egen lägenhet. Dom håller på att fixa iordning där jag skall bo och inom kort skall jag flytta in och visst skall det bli skönt, berättar Lotta.
Hur funkar det i vardagen annars?
– Bra, vi tränar mycket är bara lediga en dag i veckan. Jag pluggar lite glosor och skall börja ta lektioner i franska snart.
Är det jobbigt att inte kunna kommunicera med medspelarna och tränaren?
– Javisst men det börjar ge sig. Jag gestikulerar, pratar lite engelska och försöker göra mig förstådd på alla sätt och vis. Spelmässigt börjar jag lära känna spelarna som överlag är mycket skickliga rent tekniskt och organisatoriskt. Men man får ge det hela mer tid innan man är inne i deras spelsätt och har lärt känna alla spelarna och deras spelsätt.
Har är förhållandena om du jämför efter så här kort med hur du haft det hemma?
– Det finns en del skillnader men det mesta är bra och jag kan verkligen inte klaga på någonting. Tränings- och matchplaner är jättefina, spelarna har bra inställning och tränaren är känns mycket förtroendeingivande.
På söndagen väntar debuten. Du har sett ett par matcher från läktaren är det stort publiktryck?
– Nja det är ungefär som i Damallsvenskan cirka 600-700 personer på läktaren men det kommer fler om det är större matcher.
På tal om större matcher så är det väl UEFA Women´s Cup du åsyftar och förutom pengarna det innebar att bli proffs, chansen att spela där som var en av anledningarna till att du antog budet ifrån Lyon?
– Det och att känna på hur det är att vara proffs i en europeisk klubb som satsar på damfotboll. Jag vill utvecklas och i Frankrike är dom duktiga på fotboll. Jag räknar med att det ska gagna mig och min utveckling som fotbollsspelare. Jag har skrivit på för två år och det känns som om jag just påbörjat en resa som är bra för mig.
Text: Anette Börjesson
