Men VM i Kina hägrade. Hon var ju lagkapten för Nya Zealands damlandslag – och spelare i Sunnanå SK på andra sidan jordklotet.
– Jag bet ihop trots att jag hade ont och spelade alla VM-matcherna men när jag kom tillbaka till Sverige blev det operation på idrottsmedicinska kliniken i Umeå, samma ställe som Zlatan anlitat, berättar Rebecca som under sina två år i Skellefteå har lärt sig perfekt svenska med västerbottensdialekt.
Rebecca fick opererat brosket i knäskålen. Det tog två månader innan hon fick lägga undan kryckorna.
– Min familj bor i Kalifornien och när jag berättade för mamma att jag blivit opererad flög hon hit direkt. I fjol flög jag fem gånger till Nya Zealand. Det är ganska jobbigt annars brukar jag hälsa på i Los Angeles åtminstone till jul.
Känns det inte ensamt att vara så långt hemifrån?
– Så klart saknar jag familjen då och då men människorna här i Skellefteå är så vänliga. Jag trivs här även om det inte finns de härliga stränderna, arenorna med koncerter man kan besöka – samt värmen som i Los Angeles. Oj, vad det kan vara kallt i Skellefteå, utbrister Rebecca.
Du har så klart inte legat på latsidan de här månaderna utan fotboll?
– Nej, mycket vattenlöpning i bassäng, cykling och sjukgymnastik för att få upp rörligheten i knäet. Vid sidan av har jag jobbat litet i en mekanisk verkstad för att komma ut och träffa folk.
Vad tror du om Sunnanås chanser i Damallsvenskan i år?
– Jag tror att det kommer att gå bra. Vi kommer att vänja oss vid att inte Hanna Marklund är med. Nye tränaren Rainer (Eskelinen) är duktig på att kommunicera till spelarna. Det var roligt att han tog oss till osttillverkningen i Burträsk som upptakt. Något sådant hade jag aldrig provat på.
Och du har ett annat mål förutom att det ska gå bra för Sunnanå?
-Ja, Nya Zealand kvalificerade sig till OS. Givetvis hoppas jag att kunna ta en plats i laget, säger Rebecca.
