Från det segerrika Umeå IK till förra årets nykomling AIK var ett stort steg. Sofia tog det för att få fler bollar att mota än i mästarlaget, som bara undantagsvis släppte motståndarna så nära det egna målet att Sofia fick visa att hon tillhör Sveriges bästa målvakter.
19 damlandskamper har hon stått. Sofia var med till VM men fick inte stå någon match. Hon var den av de tre målvakterna förbundskapten Thomas Dennerby offrade när truppen till OS-kvalmatcherna måste bantas.
Sofia är fast besluten att ta upp kampen igen trots att den skärps när även LdB FCs Caroline Jönsson återvänder från sin långa rehabilitering.
– Men jag har inte ångrat övergången till AIK, understryker Sofia.
Det var väl knappast ett lag kring nedflyttningsstrecket du hade väntat att stå i mål för?
– Jag valde för att få mera att göra i matcherna och det fick jag, trots ett bra uteförsvar. Tyvärr gjordes det för få mål framåt. Det var skönt att vi klarade oss kvar. Både jag och många andra hade väntat att AIK skulle hamna minst någonstans i mitten.
I år har AIK ny tränare (Benny Persson) och ytterligare många nya spelare, hur känns det?
– Det viktigaste är att vi tidigt kommer att få spela samman laget. Jag behåller min målvaktstränare Stefan Lundholm. Det har funkat bra.
Vad har du pysslat med månaderna efter sista matchen i november?
– Bland annat tre veckors semester i Thailand. Det var skönt. Den 7 januari kör vi igång på allvar i AIK. Helgerna tillbringar jag här i Umeå. Det finns mycket att ta igen med att hälsa på släkt och vänner.
Bland dem kompisar i UIK?
– Ja jag träffar Anna Paulson och Hanna Ljungberg i en styrketräningslokal. Det är väl den säkraste mötesplatsen att se varandra, skrattar Sofia.
