Då har vi kanske inte sett Linda i Damallsvenskan för sista gången. Hon rundade av den karriären i Djurgården för snart två år sedan.
– Jag har inte nuddat vid tanken en gång, säger Linda.
– Jag har ju slutat en gång och spelar bara för att det är roligt, tränar en gång i veckan med laget i Bollstanäs och kör litet egenträning på gym. Det var förutsättningarna jag gav när min moderklubb frågade om jag ville vara med.
Linda har tackat nej till långresor i Norrettan.
– För att det tar mycket tid och numera prioriterar jag annat än fotbollen, förklarar Linda.
Men på hemmaplan är Bollstanäs SK starkt. Linda lyfter laget med sin rutin.
– Jag har bara offensiva uppgifter, har bara gjort några mål men spelat fram till desto fler.
Om du jämför dig med åren i landslaget, Bälinge, Hammarby, Älvsjö och Djurgården där du också spelat?
– Matcherna bli träning. När vi haft tätt mellan matcherna har jag blivit ännu bättre.
Till vardags är Linda lärare och har hand om Djurgårdens Skolakademi för tjejer i 11-12-årsåldern, tidigare tillsammans med Victoria Svensson och numera med Djurgårdens sportchef Mikael Söderman.
Hittar du några talanger bland eleverna?
– Ja, några lovande tjejer finns där allt.
Ser du matcher i Damallsvenskan?
– Ja gärna när de inte kolliderar med våra egna, både Djurgårdens och Hammarbys, de senare för att kolla min ”gamla” lagkamrat Kicki Bengtsson.
Det blir fler tillfällen att följa damlandslaget på teve än när du själv spelade?
– Ja och jag blev besviken över att det gick som det gick i OS. De sista EM-kvalmatcherna nu i höst får man gärna sätta parentes kring.
Linda har en bestämd uppfattning att Therese Sjögran ska spela centralt på mittfältet och inget annat.
– Jag har faktiskt spelat med Jessica Landström i Djurgården. Hon är en helt annan lirare nu än då konstaterar jag. Kosovare Asllani och Sara Lindén var kul att se och Lollo Fors, litet för bollkär bara.
