– Det var roligt att komma igång med så tuffa landskamper så tidigt på året och det gick nog bra för de flesta av oss. Det var inte många tappade bollar på träningarna, känslan fanns kvar, säger Charlotte.
Du spelade matcherna mot USA och Kanada, stod över den mot Kina. Vad kan man säga om de förstnämnda motståndarna?
– Vi vann mot USA men jag får nog klassa Kanada som bästa laget i turneringen. Det var vår sista match och kanske berodde att vi förlorade något på att vi haft tuffa träningar. Dessa var inte anpassade efter matcherna. Det viktigaste var att vi skulle köra vårt. Det gällde mycket att få till det snabba passningsspelet. För att vara så tidigt på säsongen gick det riktigt bra.
Du pratade om tidsomställningen. Solen går upp sju timmar tidigare där än i Sverige.
– När landslaget var där under OS hade vi många dygn att komma i rätt rytm. Efter framkomsten till Chongqing somnade jag den här¨gången inte förrän klockan tre på natten och sedan skulle vi träna på förmiddagen. Jag vill alltid somna tidigt så det var tufft.
Det blev inte mycket fritid att titta på stan?
– Nej inte så värst mycket. En sak som fascinerar mig här hemma är hur tyst det kan vara. I Kina är det alltid ett sorl och bilar som tutar, dessutom är inte luften den bästa. Vi såg aldrig solen bryta genom diset.
Provade du på några kinesiska matspecialiteter som kokt orm eller stekt hund?
– Nej inte vad jag vet, skrattar Charlotte.
– Jag är rätt noga med vad jag stoppar i mig vad gäller kött. På hotellet var det uppdukat med små skyltar, bland annat kaninlår. Jag tror ingen av våra åt sådana. Nästa dag kände vi igen det trots att man tagit bort skylten.
Den här helgen vilar Charlotte och hennes lagkamrater i Linköpings FC. Nästa lördag möter de KIF Örebro hemma, d v s på den nya konstgräsplanen.
