Men den skillnaden var inte så tydlig som mellan ovannämnda gräsplaner. Typiskt för ett lag i KDFFs position är att viljan övertrumfar förmågan. Korta anfall och nervösa avslut så snart man närmade sig boxen. Å andra sidan spelade PIF disciplinerat. Mittlåset Faith Ikidi och Emelie Löfgren redde upp det mesta när det osade katt och annars fanns Hilda Carlén i målet.Kristianstads DFF inledde så starkt att det såg ut som att den negativa trenden var på väg att brytas. Matchens bäst anlagda anfall var KDFFs när Jenni Danielsson startade det, hittade Amanda Edgren på fri yta varifrån hon snabbt fann Johanna Rasmussen i steget, skottet dock utanför. Då hade gått hälften av första halvlek-
När Nina Jakobsson hittade Josefin Johansson på högerkanten var det en av PIFs första farligheter eftersom Josefin skickade in bollen framför Brett Maron i KDFF-målet, där var trångt och Felicia Karlsson skarvade in 0-1.
– Med låret, inte så snyggt men det räknas, log Felicia efteråt.
I halvtid bytte hemmalaget in Nellie Karlsson. Hon tog sig fram på vänsterkanten och levererade några vassa inlägg som Lövgren-Ikidi med möda lyckades rensa undan till hörnor som Johanna Rasmussen lade för KDFF. Dessa blev dock inte så farliga som när June Pedersen, en av Damallsvenskans verkliga specialister, fick chanser.
– Vårt självförtroende är inte på topp av skilda orsaker, men vi känner förtroende från folket. Det var dubbelt så många på matchen idag och alla stannade kvar. Jag har varit i Kristianstad i åtta år och vår nuvarande situation är inte obekant så jag vet att vi kan klara oss ur dem, säger Kristianstads DFFs tränare Elisabet Gunnarsdottir.
Sista kvarten blev mera fysisk än övriga matchen och det skakade något gästerna.KDFFs mittfältare Amanda Edgren kom mera in i spelet. Backen Sif Atladottir, fick pris som bästa spelare, liksom Faith Ikidi.
– Men vi hade kylan, vårt spel var kanske inte så snyggt alla gånger men det gällde att slå vakt om de tre poängen vi hade på gång, säger PIFs tränare Stellan Carlsson
