– Det som känns idag är en riktig lagkänsla, sade Emma Berglund.
Mittbacken hittade lyckade defensiva insatser på många håll, berömde hemjobbet som gjorde tillvaron enklare för själva backlinjen.
– Marta är nere på egen planhalva, Sara Björk (Gunnarsdottir) jobbar jättehårt och Asante (Anita) och Junge (Sofie Pedersen) sköter det på mitten, sade hon om upplägget som hängt med och byggt både självförtroende och guldspel.
Ständigt nya uppoffrande vägval i riktning mot det egna målet, när det behövdes.
I det täta spelschemat fick Rosengård bonusmatcher att svetsa samman och låta många lagdelar genomsyras av försvarstänk,
– Att spela Champions League-matcherna har nog inte varit en nackdel för oss, sade hon.
Återstod för Berglund själv att fixera Stina Blackstenius intentioner i löpningarna med en skarp blick och sätta fart på fötterna.
– Det blev en del djupledsgående men jag hade koll, log hon.
Samma uppsikt hade Amanda Ilestedt som höll huvudet högst på LFC:s många hörnor.
– Lite av min specialitet att rensa upp där bak, sade Berglunds mittbackkollega med ett gott öga åt försvarsinsatsen.
– Skönt att få avsluta så här, sjunde eller åttonde nollan i år.
Emma Berglund:
– De får ha mycket boll, men våra två mål känns avgörande. Vi får kanske tillbaka lite från matcher vi spelat och tappat poäng, fortsatte hon.
Hur var anspänningen i början?
– Det var lång väntan för att få börja spela. Man är glad att det var tidig matchstart.
Månne väntar desto längre firande under söndag kväll och natt. Det vimlade av lyckliga, champagnesprutande guldstaplare på konstgräset efteråt. Emma Berglund vann sitt fjärde guld, de tre tidigare kom 2006-2008 med Umeå IK.
– Då var jag så ung, har en helt annan roll nu än vad jag hade i det laget. Lika roligt är det iallafall, sade hon och gjorde sig redo att ryckas med.
– Hittills har jag bara hört om hur Rosengård firar guld. Vi får se vad sportchefen har i rockärmen.
