Anna Ahlstrand har spelat hela sin allsvenska karriär för Göteborg. Hon har spelat med Lotta Schelin, Hope Solo, Christen Press och senast i fjoi med fyra nederländska landslagsspelare med skyttedrottningen Manon Melis i spetsen.
Förra året dock blev det inte lika många matcher som vanligt för Anna som annars har varit förskonad från allvarligare skador under åren i Damallsvenskan.
– Ja, året var ju lite kortare 2015. Jag missade de första matcherna. Jag hade problem med skinkan då, sedan efter serien så hände det igen och då var det en muskel i skinkan, det var dock inte direkt samma sak. Så jag missade något av försäsongen i år, men nu känns det att jag börjar bli hel igen, berättar hon.
Man får väl kalla Anna Ahlstrand en trotjänare i relation till sin klubb. Det är hon och Catrine Johansson och Sara Lindén som är kvar från tiden med fd tränaren Torbjörn Nilsson och Anna har spelat på en mängd olika positioner.
När undertecknad såg henne senast spela stod hon till och med i mål på Zinkensdamms IP i Stockholm mot hemmalaget Hammarby. Målvakterna var skadade och reservmålvakten Kristin Hammarström var på ett bröllop. Hur kändes det då?
– Det var lite främmande och lite nervöst, medger Anna.
– Det var egentligen ingen annan som ville stå och det var tänkt kanske att norska Andrine (Hegerberg) skulle stå, men samtidigt kände jag att det vore bra om jag tar det. Det var nervös, men alla vet hur svårt det är. Samtidigt var det kul. Det är ju alltid kul att spela andra positioner.
Hammarby vann den matchen med 3:2, men det berodde inte på målvakten Ahlstrand utan snarare på utespelarnas prestation den dagen.
Vi kommer tillbaka till den nederländska landslagskvartetten som Göteborg gått miste om. Danielle van der Donk drog till Arsenal London, Lieke Martens skrev på för mästarna Rosengård medan Manon Melis först sade att hon skulle tillbaka till Holland efter ett antal år i Sverige, men sedan fick fjärrlängtan igen och skrev på för Seattle Reign i USA. Kvar är endast målvakten Loes Geurts som dessutom missade en stor del av fjolårssäsongen. Men säkert är det ett avbräck att tappa tre holländskor?
– Vi har tappat jätteduktiga spelare såklart, men samtidigt tycker jag vi har gjort bra värvningar. Vi har ju ett ganska ungt men väldigt träningsvilligt lag, alla vill bara bli bättre. Det ser lite spännande ut och det är jättesvårt att säga hur bra vi är och var vi ligger, men jag tror att vi kan vara med i toppen. Det är väl det vi vill. Vi har inte satt upp någon målsättning än, men jag tycker det ser bra ut.
Göteborg lyckades värva två spelare som troligtvis stod på många andras önskelistar. Efter en fantastisk säsong i Piteå lämnade Pauline Hammarlund Norrbotten och flyttade långt söderut där pojkvännen finns. Och från Västerbotten har lovande backen Elin Landström anslutit sig till Stefan Rehns trupp. Ska Hammarlund bli efterträdare till Manon Melis?
– Det gick ju jättebra för Pauline förra året med mycket mål. Vi hoppas ju att hon kan göra det hos oss också, men det är väl lättare sagt än gjort. Hon har spelat mycket ihop med Sara Lindén som är ju väldigt rutinerad. Det ser bra ut, säger Anna.
Men om man tittar på fjolåret och på årets upplaga av trupperna på pappret, så ser det ut som om Rosengård är solklara favoriter med Linköping som kanske främsta utmanaren?
–Så känns det ju. Det är många som har värvat utländskt, det är svårt att veta var man har alla lag, men som du säger är nog Rosengård och Linköping favoriter. Eskilstuna har också ett yngre lag än ifjol. Vi mötte dem i första träningsmatchen tror jag, då blev det 2-2. Det var ganska jämnt, men de kommer säkert vara med i toppen skulle jag tro.
Finns Eskilstuna i toppen borde även finnas Göteborg i toppen med andra ord. Det är i alla fall det man vill försöka göra ännu ett år. För Anna Ahlstrand blir det åter igen mycket pendlande mellan hemorten Grästorp och Göteborg. Jag läste att man kallar dig för Grästorp eftersom du har bott där ganska länge?
– Gräset kallar dem mig för, förklarar hon.
– Jag sitter faktiskt i bilen nu. Jag pendlar ju, det blir lite åkande. Jag har faktiskt inte vågat räkna på det. Det är ungefär 11,5 mil till vägs, enkel väg. Det blir alltså 22-23 mil per gång. Jag trivs bra i Göteborg, på nåt sätt tänker jag inte på det. Ibland kan man väl önska att man var hemma tidigare, men det funkar bra. Jag vet ju vad jag ska göra på dagarna liksom.
Det blir ännu en säsong med spel i Göteborg och pendlande från och Grästorp för Anna Ahlstrand. Ännu ett år där Kopparbergs/Göteborg FC ska hänga med bland de 3-4 bästa lagen i Sverige.