I fjol ingick hon i Islands EM-trupp och i våras debuterade hon i landslaget under Algarve Cup. I Jitex har det hittills blivit 9 matcher och 1 mål men framöver lär Soffia se mycket av gymmet samtidigt som hon kan koncentrera sig mer på sina studier på Chalmers i Göteborg där hon pluggar till ingenjör.
damfotboll.com träffade Soffia i Malmö där hon var med som support för det unga Jitex-laget som mötte FC Rosengård. Att sitta vid sidan om är Inget toppenscenario för en fotbollsspelare oavsett anledning så hur känner du dig Soffia?
– Efter omständigheterna är det ändå bra. Jag kan inte göra annat än att ta sats mot en längre tid med rehabträning och den har ju redan börjat även om jag ännu inte opererat mig, det ska jag göra nästa vecka.
Berätta om skadetillfället?
– Vi hade kört en vecka efter sommaruppehållet och det var väl inget särskilt som hände, en förflyttning bara där högerbenet inte hängde med utan fastnade . Jag kände inget men hörde att något hände och nu vet vi att korsbandet gick av.
Besviken förstås?
– Ja, absolut. Jag älskar ju att spela och har kommit väl in i Jitex men nu får jag ta sikte på att komma tillbaka istället.
Hur har det varit att spela så många matcher, att klara att hålla siffrorna ner men ändå aldrig ta poäng?
– De svenska spelare som anslutit till Jitex i år är unga allihop och det är väl ingen som spelat i Damallsvenskan tidigare. Vi ligger i botten men jag kan ärligt säga att man kan ha roligt på träning och match ändå, det har i alla fall vi.
Inga sura eller ledsna miner alls då?
– Jodå, mest just när vi förlorat som igår. Men vi snackar om det, ruskar av oss det och tar sikte på ny match. Vi lär oss hela tiden och det som gör mig mest frustrerad just nu är att jag skadat mig och inte kan vara med och bidra på plan, men jag får göra det från sidan istället, säger Soffia som tar sikte på att vara i speldugligt skick först om sex till åtta månader.
