Med mindre än en vecka kvar till första seriematchen har Kristianstad inte kunnat mönstra fullt lag på träningarna. Ett par av isländskorna och Antonia Göransson har haft landslagsuppdrag, två andra spelare kunde inte heller medverka på grund av förkylning. Det är en tunn trupp som nordostskåningarna kommer med till seriestarten – för närvarande 15 spelare plus en 16:e, isländskan Katrin Omarsdottír som ansluter i början av maj.
Det negativa med att vara så få i laget måste vara känsligheten för skador, men finns det någon fördel att ta fasta på?
– Det tycker jag absolut, det blir en annan intensitet med färre spelare, alla får ha bollen mer på träningarna , det blir mer fokus, säger Susanne Moberg.
Starten ifjol var bedrövlig (tio raka matcher utan poäng) – har ni dragit några lärdomar från det?
– Bara att få vara med om de matcherna är en erfarenhet, vi har lärt oss mycket på det. Det är en känsla som absolut ingen vill uppleva igen. Men känslan att förlora mot nästan alla lag men ändå komma tillbaka och vinna är underbart, vi gjorde ju en jättebra höst.
Inför den här säsongen har Kristianstad drabbats av spelarförluster, Sofie Persson gick till nykomlingen Tyresö och Holmfridur Magnusdottir valde proffsäventyr i WPS för att nämna några. Ett tillskott av rang är dock nyzeeländska mittfältaren Kirsty Yallop.
– Vi har ju inte fått så många nyförvärv, därför har vi fokuserat på att få in henne, socialt har det fungerat jättebra och fotbollsmässigt ännu bättre.
Lagkapten för första gången
Flera nyckelspelare finns dessutom kvar i truppen, till exempel vassa kantspringaren Antonia Göransson. En annan viktig målskytt är just Susanne Moberg som tidigt skrev på för en åttonde säsong med klubben.
– Kristianstad betyder jättemycket för mig, jag kommer från en liten klubb och det var härligt att hitta en stor förening som var lika personlig och gemytlig, sen har jag haft bra tränare.
Susanne Moberg delar sin tid mellan att vara fotbollsspelare och ett halvtidsjobb som fritidspedagog. Nytt för i år är dessutom uppdraget som lagkapten i KDFF.
– Jag känner att jag höjs med att ha bindeln på armen, jag är ingen ledare som skriker och ropar på laget, istället försöker jag visa genom att gå in i närkamper hur man ska agera.
I anfallet är du sedan i höstas parhäst med Margret Lara Vidarsdottír – hur fungerar det samarbetet?
– Bättre och bättre, framförallt nu under försäsongen känns det som att vi har kunnat prova utan att vara rädda för att misslyckas.
Premiären spelar Kristianstad hemma på Vilans IP mot Sunnanå. Dit hittade publiken i mängder under den första säsongen men ifjol sjönk snittet.
Vad kan ni spelare göra för att vända trenden?
– Det är faktiskt så enkelt som att vi måste spela bra fotboll för att marknadsföra oss på bästa sätt gentemot publiken. Till sist, vad säger du om premiärmotståndet?
– Vi har övertag mot Sunnanå och har vunnit mot dem två gånger hemma.
