– Just nu är det sjuk besvikelse. Vi har boll men skapar inte så mycket, förlorar och får inte med oss resultaten, sade Martin Skogman.
Örebrotränarens min gav intryck av att det var ”Story of his life” när målen i matchminut 75 och 77 än en gång krossade alla tankar på vinstchanser.
Riktigt så illa är inte läget, men i den överraskande tillvaron på tolfte och sista plats har laget nu sju raka segerlösa matcher.
Sånt som lätt sätter sig på självförtroendet.
– Det är klart att det påverkar allting. Jag kände att vi hade fått ett break, kunde börja om litegrann och jobba lite extra. Men det är möjligt att prestationen har med självförtroendet att göra.
Gästerna hade bollinnehavet och slog långt mot sin bästa målskytt under säsongen. Emma Jansson sprang på i djupled, lagkamraterna breddade via kanten. Lisa Dahlkvist var nav och Fanny Andersson vann boll så att anfallen kunde fortsätta.
Dock utan att rätt spelare på rätt plats infann sig i straffområdet, och framförallt bara till ett avslut före paus (tre totalt).
– Vi pratar mycket om tydligheten, när vi spelar in bollen och tar löpningar men ibland går det för fort. Nu har vi jobbat hårt i två veckor, men fortfarande är det något som saknas. Med så mycket boll måste vi få till det sista, vi får hem och titta på video, sade Skogman.
Örebro hade förvisso en boll i mål genom Hannah Terry men domaren blåste för tackling i en tidigare situation.
Efter Eveliina Parikkas första mål för året på retur och Mia Perssons klipp i skottet strax därefter kunde hemmalaget både segerjubla och kvittera ut säsongens första försvarsnolla.
– Ett mål uppnått. Så länge man vinner spelar det ingen roll om det blir 1-0 och 3-2 men det är skönt att visa att vi kan hålla nollan också, sade Persson efteråt.
Med ett försvar som ständigt var på rätt sida och ett stort hot på omställningar hade LB07 de farligaste möjligheterna redan till 0-0 i paus.
Anna Welin drev på och Michaela Johnsson löpte mellan backarna och öppnade ytor.
– När vi hade möjlighet att gå och pressa skulle vi göra det, men samtidigt måste vi skydda målet. Vi attackerade när vi hade läge, det spelar ingen roll om de har possession när de inte kommer någonvart med det, sade segerskytten.
Några minuter efter praktträffen till 2-0 fick hon lämna över kaptensbindeln och ta plats på bänken.
– Jag har haft skadeproblem med ett inre ledband i knäet, slår upp det två-tre gånger i veckan men med is efter träningen känns det bättre.
Du biter ihop just nu?
– Det är två matcher till uppehållet, då får man återhämta sig och kanske göra mer rehab, sade Persson.
Vann – med tränaren på läktaren
En sak saknades i miljön kring Limhamns IP. Tränaren Sven Sjunnessons passion och aktiva tränarstil var förvisad till läktaren.
Hans röst hördes ändå, men Otto Persson ledde laget som matchcoach.
– Jag kan tycka att det är bra ibland, höll jag på att säga, log Mia Persson.
– Det skiftar fokus och man får vara lite på tårna. Under matchen får vi inte så mycket direktiv som vi brukar, men idag spelar vi bra, så det hade inte så mycket att säga.
När Sjunnesson, i civila kläder, dök upp i pressrummet konstaterade han belåtet att LB07 ligger fyra i tabellen efter lördagens enda seriematch.
Damallsvenskan 17 juni
Limhamn Bunkeflo – KIF Örebro 2-0 (0-0)
(Parikka, Persson)
