– Vi vill hålla en hög nivå, klara av mer än att bara stanna kvar. Det är bara skönt att vår tränare går efter att vi kan spela fotboll, inte bara rättar oss efter de andra lagen, säger Sofia Wännerdahl.
Det är en lurig balansgång som seriesjuan försöker sig på.
Som bäst litar laget på sitt passningsspel, vill öka tempot efter bollerövring och går till attack för att slippa försiktighetsstämpeln. Å andra sidan hänger den individuella felprocenten med som en fallgrop och ökar sårbarheten.
Att fega ur, backa hem och säkra upp rimmar dock illa med filosofin hos Limhamn Bunkeflo.
– Även om de andra lagen egentligen är bättre ska vi spela på vårt sätt, bara gå in och rensa bort är inte så kul. Sen är det för mycket individuella misstag, till exempel när vi släppte in fem mot Kvarnsveden.
Ökar inte pressen med vetskapen om det?
– Det tror jag inte, vi ska lita på att vi är så pass duktiga och hjälpa varandra med rörelse och rulla bollen, säger vänsterbacken Wännerdahl som fyller sin del av överenskommelsen med framåtanda.
– De offensiva bitarna är min starka sida, i de senaste matcherna har vi pratat om att yttermittfältare gärna går in i banan. Då jag komma på överlapp, lite av det som är min styrka.
Hur mycket tänker du på att avancera i banan, det lämnar ju en yta bakom också?
– Klart att man tvekar ibland och vågar inte gå över ordentligt. Sen har vi ju två forwards som ligger uppe, de ska ju fixa en del, säger hon.
– Jag får jobba vidare och bli lite mer jämn i försvarsspelet. Ibland blir jag tveksam i presspelet om jag ska kliva upp eller falla ner, kommer på mellis men räddas ofta av min snabbhet, fortsätter 21-åringen med det sunda konstaterandet att debutsäsongen i Damallsvenskan innehåller några nya upplevelser för utveckling.
– När man möter Chawinga (Tabitha) en mot en och hon springer ifrån, då har de flesta problem att hänga med.
Kom från samarbetsklubb – nu i landslaget
Sofia Wännerdahl anslöt till Malmölaget för tre år sedan, från Borgeby FK i en närliggande kommun. Ett par lagkamrater har samma bakgrund och fler kan det bli, klubbarna har samarbetsavtal och kan utbyta resurser.
Under Borgeby-tiden fick hon också blågul erfarenhet med F17-landslaget. Efter några års väntan, åtta allsvenska matcher med gedigna insatser som framspelare och försvarare fick Wännerdahl göra debut på ny nivå och tillbringa en del av uppehållet på U23-turnering.
– Väldigt nyttigt, man får diskutera mycket och hålla fokus på matcherna med genomgångar och analys.
Och efter tio minuters inhopp mot Norge var du målskytt och matchvinnare?
– Mer av ett turmål tack vare underlaget. Gräset var blött, mitt inlägg studsade ner och målvakten blev lite försiktig så att den stack in. Annars kanske jag inte var jättenöjd med min egen prestation, jag är ganska självkritisk, säger Wännerdahl.
Hon behöver inte tvivla på förtroendet som ytterback i LB07.
Som ställs mot den överraskande jumbon KIF Örebro i återstarten.
– De är starka på centralt mittfält, men vi ska bara ta det lugnt och inte tänka på vem vi möter. För oss handlar det om att bli bättre på tredjeytan, vi har svårt att hålla i bollen och letar efter en avgörande passningen för fort. När vi har tiden ska vi spela runt bollen och få motståndaren att flytta lite på sig, säger hon och understryker hur fortsättningen ska se ut.
Våga och vinna som LB07:s start med tio poäng hittills.
– Det är helt klart godkänt, vi är talangfulla men har ju inte rutinen från allsvenskan. Vi har unga spelare men känner att vi är med och kan röra topplagen.
