Sällan har så många journalister velat prata med de skotska förbundskaptenerna Anna Signeul och Ann-Helen Grahm. De flesta som drar i dem är svenskar. Grahm känner den svenska presskåren väl sedan sina år i det svenska landslaget. Tillsammans med Thomas Dennerby ledde hon landslaget till VM-brons i Tyskland 2011. Nu vill Grahm tillsammans med Anna Signeul föra Skottland till sitt första mästerskap. I vägen står Sverige som, bortsett från spelsystem och sifferlekar, inte förändrats så värst mycket sedan Grahm lämnade för ett och ett halvt år sedan.
– Det har skett lite förändringar. Men de starkaste spelarna är desamma även om man ändrat position på några. Tittar man på den genomgående startelvan som Sverige har haft sedan jag lämnade är der några få förändringar – men det är ganska liknande den startelva som fanns under de två år jag var med dem.
I det skotska laget finns fyra spelare som tillvardags hör hemma i Damallsvenskan och Vittsjö. Signeul var tidigare tränare för Svergiges F17- och F19-landslag. Att Skottland kan Sverige står klart. Eller? Grahm vill inte överdriva deras fördel gentemot lördagens konkurrenter.
– Så klart har vi lite mer kunskap om Sverige än andra lag. Men man kan inte förlita sig på att det vi såg för ett halvår sedan stämmer idag. Man får inge gratis för att man har jobbat med spelare för länge sedan, säger Grahm, lägger till ”jag säger att jag inte kan allt om Sverige” och brister ut i ett stort skratt när undertecknad lägger till ”fast det kan du?”.
Skottlands landslag har utvecklats mycket de senaste åren och de svenska spelarna är övertygade; Skottland spelar typiskt svenskt – men hur mycket har egentligen den svenska ledarduon influerat dagens skottska lag, och spelar de enligt den svenska modellen?
–Den svenska modellen, vad är den svenska modellen? Vi vill vara förberedda, organiserade, vi vill att man ska veta sina roller samtidigt som vi vill ta tillvara varje enskilds kvalitéer. På det viset har vi försökt förenkla och förändra, säger Grahm och pekar på att 2005 var anfallsspelet så enkelt att planen var ”spela långt på Julie Fleeting”.
Fleeting återfinns inte i dagens skottska trupp, hon har fött två barn och kämpar för att komma tillbaka till eliten men är inte redo än. Istället heter dagens stora Kim Little. På frågan hur oroliga vi bör vara för henne svarar Grahm:
–Oroliga, Kim Little är en fantastisk spelare och har många offensiva och fysiska kvalitéer, samtidigt som hon är psykiskt stark. Det är definitivt en spelare att se upp med om man står på motståndarsidan.
Precis som för Sverige ses detta som den viktigaste och tuffaste, matchen i VM-kvalet. Även om det skotska laget har försökt hålla fokus på tidigare matcher har tankar om denna drabbning smugit sig in i ett tidigare skede. Truppen är skadefri och stämningen god. Och man har förhoppningar om ett bra resultat mot Sverige.
–Det är klart det skulle vara en fantastisk möjlig framgång och det är vår ambition att prestera väl och få något med sig. Hur man gör mål, det behåller vi för oss själva. Alla lag har starka och svaga sidor, men det behåller jag också för mig själv, säger Grahm som, som tidigare nämnts, inte kommer gå ut till lördagens match med några dubbla känslor. Även om hon hoppas att både Sverige och Skottland tar sig till VM i Kanada.
– Det kan väl vara optimalt, men vad det gäller lördagens match så… Jag känner starkt för det jag jobbar med, på lördag finns det absolut inga dubbla känslor, då gäller att det ska gå så bra som möjligt för Skottland, avslutar Grahm och ler brett.
