Tidig gruppfinal i Coventry mellan två lag som kunde ha förstaplatsen och kvartsfinaldeltagande i sikte efter bra resultat och så bra spel som krävdes i premiärrundan.
Jämfört med onsdagens svenska startelva valde förbundskaptensduon att fortsätta anpassa backlinjen efter motståndet, nu det utpräglade defensiva alternativet med Annica Svensson som högerback. Förändring nummer två – mittfältsmotorn Nilla Fischer tvingades stå över med sin muskelkänning.
Caroline Seger ner i en defensiv position och Johanna Almgren i den släpande rollen. Almgren och Sofia Jakobsson tillhörde de enskilda glädjeämnena i den första halvleken, ständigt beredda att skapa någonting när de fick bollen.
Svårare hade däremot Lotta Schelin, som sällan var rättvänd när hon fick bollen, dessutom något orörlig och överlistad av mittbacksparet Iwashimizu och Kumagai.
Som lagdel betraktat var det försvaret som gladde allra mest. Ständigt redo att flytta uppmärksamheten med kort varsel när japanskorna försökte slå den öppnande passningen framåt, höll sig nära ”sina” spelare och föreföll inte stressade.
Efter en kvart började Japan kunna dra fördelar av sitt bollinnehav, framförallt spelade man sig fram på vänsterkanten där en utmärkt Aya Sameshima matade fram inläggen och även kunde ta egna precisionsavslut.
Hennes skott, första halvlekens bästa halvchans, kunde gått en annan och farligare väg om inte Hedvig Lindahl haft en bra utgångsposition och läst bollbanan bra. Nu damp bollen efter 24 minuter rakt ner i den svenska målvaktens famn och pausställningen alltjämt 0-0.
När andra halvleken gick igång tryckte Japan på för ett ledningsmål, spelet blev bara vassare när ”Nadeshiko” närmade sig straffområdet.
Små orosmoment som växte sig större när Japan ökade pressen och fick fram bollen i lägen allt oftare, Hedvig Lindahl fick mota två skott med tryck i på de första tre-fyra minuterna och jobbade sig varm i målet.
Några enstaka gånger kunde Sverige sticka upp, skicka iväg bollen snabbt mot Lotta Schelin och Kosovare Asllani som kom in efter dryga timmen. Sara Thunebro orkade förutom försvarsinsatsen av bra klass med att komma fram i banan och bygga upp offensiven.
Den mest intensiva japanska pressen varade i en knapp halvtimme, därefter var Sverige väl så bra med ett par omställningar som fick motståndarna att se sig om efter annat än bara full fart framåt.
Inga mål i matchen, en ny övertygande försvarsinsats och sammantaget en klar förbättring för Sverige jämfört med de senaste mötena. Om lagen stöter på varandra längre fram i turneringen får Japan inte längre samma självklara favorittips.
