Tyresö slog Neulengbach med 8-1 i den första kvartsfinalen i Champions League. Turbine Potsdam tvålade till Torres med 8-0 i deras kvartsfinal. Wolfsburg slog Barcelona med 3-0. 8-1, 8-0 och 3-0. Det är alltså siffrorna halvvägs in i kvartsfinalspelet. Halvvägs – och ändå står tre lag med näst intill båda fötterna i semifinalerna.
Det säger sig självt att det inte håller. Det är måhända roligt att både Marta och Christen Press gör hattrick i en kvartsfinal i Champions League, kul för dem liksom – skål på det. Men en kvartsfinal i Champions League ska inte sluta 8-1 eller 8-0. 3-0, jo, ja. Men inte 8-0. Punkt och kommatecken.
Det finns flera kloka människor som har sagt det innan mig, och fler kommer att säga det efter mig. Men vi måste förnya Champions League. Vi måste se till att de bästa ligorna har fler lag med i denna turnering – för vi är väl alla ganska övertygade om att fjolårets damallsvenska tre hade gjort det betydligt bättre än Torres och Neulengbach? Så släpp in fler svenska, tyska, franska och engelska lag i denna turnering.
Men det finns en sak till som skulle spetsa till Champions League. Ett gruppspel.
Jag är fullt medveten om att en del av fotbollens charm ligger i att man aldrig kan vara 100% säker på vad som kommer att ske. Vi älskar när David går till semifinal och när Goliat faller. Men samtidigt är det minst sagt deprimerande att tänka att både Rosengård och Lyon fick lämna denna turnering redan innan kvartsfinalerna medan Torres och Neulenbach är kvar i cupen.
Ge oss ett gruppspel. Fyra lag i varje grupp – fyra grupper. Då kommer vi att få se kvartsfinaler där de bästa lagen finns med och det kommer att ge roligare matcher och mer intensitet. Jag lovar.
Jag vet också att ett gruppspel skulle ge fler matcher och på så sätt större omkostnader. Dessutom skulle det troligen tvingas förändra det damallsvenska spelschemat en aning. Men det absolut inte omöjligt att lösa. Jag är helt övertygad om att de svenska topplagen inte bara skulle klara av, utan även må bra av, ett tuffare matchningsschema. En match i veckan är sannerligen inte någon smärtgräns vi inte får stiga över. En veckomatch och en helgmatch – nej, i perioder är det fullt realistiskt att exempelvis Rosengårds trupp håller för det. Däremot är det omöjligt för lagen att spela tv-matcher på tisdagar och Champions League på torsdagar – så jobbigast skulle nog detta bli för tv-fyra och tv-publiken i Damallsvenskan, men hinder är till för att klättra över.
Den ekonomiska biten är ett större dilemma. Fler matcher ger högre resekostnader, boendekostnader och spelare som studerar eller jobbar får svårare att rodda ihop sitt schema. Men jag tror att vi alla jobbar mot samma mål. Jag tror att vi alla vill göra damfotbollen proffsigare och bättre. Jag tror också att bättre, mer jämna, matcher kan locka mer media och mer publik. Fler tv-sända matcher och mer uppmärksamhet. I slutänden skulle det (förhoppningsvis) innebära fler sponsorer. Och innan vi nått dit kanske UEFA kan skjuta över några miljoner till damfotbollen, för att hjälpa till att utveckla den? Det måste ju ändå ligga i deras intresse att damfotbollen växer och frodas. Att minska herrarnas prispengar en gnutta – jo, ja tack. Några miljoner är ”bara” några miljoner för de stora herrklubbarna. Det skulle inte innebära att Barcelona eller Arsenal går i konkurs, det skulle på sin höjd innebära att det serveras lite mindre sprit på julfesten (och kalla mig moraltant om ni vill, men det skulle väl bara vara bra om fotbollsstjärnorna fick i sig lite mindre sprit vid dessa tillfällen?).
Det var det. Vill UEFA diskutera detta förslag närmare är ni välkomna att ringa. Mig eller någon annan som tycker och tänker i detta ämne. För vi är väldigt, väldigt många som vill se en förändring. Och fler än jag har påtalat detta tidigare.
Alva Nilsson
